Stress PT
599
blog,woocommerce-no-js,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,columns-3,qode-theme-ver-13.1.2,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.5,vc_responsive

Personligt Inlägg - Graviditet 

När saker inte går riktigt som man tänkt, och ibland känns riktigt åt helvete, så är det viktigt att tänka på det positiva - även om det är få saker ibland. Men just nu i mitt liv så har jag ju en riktigt stor positiv sak mitt bland hemska sjukdomar och annat - en bebis! Så jag försöker att tänka massor på lilla mini och visualisera framtiden tillsammans med hen =)

I tisdags gick vi in i vecka 16 i graviditeten. Jag har börjat må bättre, men är fortfarande extremt energilös, har svårt för att äta och kan helt plötsligt börja må illa av konstiga saker. Men det är skönt att inte må illa hela tiden. Peppar peppar.

Något jag tänker väldigt mycket på nu för tiden är vilket kön mini har. Inte för att det spelar någon som helst roll. Jag har alltid trott att när jag blir gravid så kommer jag önska mig en tjej, men så fort jag blev gravid så försvann alla sånna tankar. Nu vill jag bara ha en frisk liten bebis. Men jag vill veta ALLT om hen NU! Och eftersom kön blir bland det första man kan få veta om sitt barn så har det en stor plats i mitt huvud just nu.

Jag har till och med gjort flera "tester" (som inte har någon som helst vetenskaplig grund!). Men det gör mig nästan bara mer frustrerad. Den 3 september har vi RutinUltraljud inbokat, och då kanske man kan få se kön.

Om någon undrar så visar följande:

  • Bikarbonat-testet: Tjej
  • Hyn: Tjej
  • Magform: Kille
  • Mående: Tjej
  • Kön i släkten: Båda
  • Kinesiska kalendern: Tjej
  • Hjärtslag: Tjej
  • Cravings Frukt/ost: Tjej
  • Cravings salt/sött: Kille
  • Hårväxt: Kille

Tjej: 7
Kille: 4

Dock säger känslan just nu att det är en kille. Micke tror också kille. Så himla spännande! Tiden går så långsamt! Det skulle dock vara mer ekonomiskt just nu om det blev en tjej, haha, jag har så otroligt mycket rosa kläder som mamma sparat sedan jag var bebis. Men blir det en kille så får han nog faktiskt ha en hel del rosa i alla fall =) (bara de knallrosa klänningarna som kanske blir lite fel? Eller hur ska man tänka där? Kom gärna med tips!!)

Ni som varit gravida förut, har ni gjort några tester för kön? Och har några av dessa test stämt in?

 


Jag har alltid varit inställd på att det är väldigt vanligt att må dåligt som gravid. Jag har varit riktigt inställd på det, men jag har ändå inte riktigt förstått. Eftersom jag redan normalt sätt har hormonstörningar som påverkar mitt mående så har jag vetat om att det med stor sannolikhet skulle påverka mig en hel del att vara gravid. Men jag förstod ändå inte riktigt, på riktigt. Tills nu.

Det jag missat att tänka på är hur mycket mående skulle påverka resten av mitt liv. Jag har ändå extremt tur som jobbar och studerar hemifrån. Men när det rör om i huvudet, illamåendet tar över, och kroppen gör ont så är det inte lätt att koncentrera sig eller ens ha energi till saker. Så malls sakerna på i bakhuvudet medan man vilar. Det tar energi ändå - även fast jag inte gör något, eftersom jag så gärna vill jobba eller plugga egentligen. Känns det igen? Man skippar att göra något som egentligen är viktigt för att man inte orkar/kan och så går det nästan lika mycket energi till att ha ångest över att man inte gör det. Så onödigt!

Dessa ångesttankar förstör bara ens mående mer. Kroppen säger till mig att vila och samla energi, och genom att må dåligt över det så sviker jag på något sätt mig själv. Det spelar ingen roll om man är gravid, är sjuk, skadad, har ont, är trött, osv. När kroppen ber en att vila, säger ifrån eller bara känns orklös så är det dags att vila. Och det är OKEJ!

Det är så vanligt att vi tänker "men alla andra klarar det..." eller något liknande. Men det är inte alls säkert. Det vi ser kanske är en fasad, och om vi fortsätter hålla upp fasader så går allting runt i cirklar, vi blir fasader inför andra och ingenting förbättras. Samtidigt som vi sviker oss själva på ett sätt.

Kanske blev ett lite flummigt inlägg. Detta inlägg är lika mycket för min skull som för er. Kände att jag behövde skriva en pepp som också gav mig pepp. Vi måste alla sluta ha skuldkänslor när vi lyssnar på våra kroppar! När vi lyssnar på oss själva!

Det är så ofta vi inte lyssnar på våra kroppar. När den är hungrig, när den är mätt, när den vill röra sig, när den vill vara still, när den mår dåligt, när den behöver vila, osv. Det är dags att ta några djupa andetag och lyssna.


Hej kära StressPT-följare!

Jag har haft lite svårt för att blogga på sistone. Jag vill gärna dra in lite personligt i denna blogg tillsammans med mina tips och tricks, men det har varit svårt på sistone då det mesta i mitt liv har handlat om bebisen i min mage och vi har inte riktigt varit redo för att berätta för världen. Men nu så! Jag är gravid!! Helt sjukt! Jag väntar mitt första biologiska barn.

Vår lilla familj växer.

Jag är endast i vecka 14 och har redan gått igenom en del komplikationer med både bebis och min kropp. Just nu mår bebisen så bra det bara går, men vi har fått reda på att jag är sjuk. Mer om det i ett annat inlägg. Är inte helt redo att prata om det än, men kommer definitivt att dela med mig - jag tror man blir sjukare av att hålla saker inne.

Men nu vill jag försöka blogga lite mer! Jag vill få in minst ett inlägg i veckan där jag fokuserar mer på graviditeten och hur det fungerar, men också försöka få in inlägg som handlar om vanlig stresshantering också. Det är ju så otroligt mycket som händer med kroppen under en graviditet, och jag har fått ta till väldigt många av de verktyg jag har lärt mig i stresshantering och mindfulness.

Jag har både djup depression, utmattning och humörsvängningar i mitt bagage, så att helt plötsligt få alla hormoner som kommer med en graviditet har inte varit det lättaste. Speciellt humörsvängningar är ju ett väldigt känt symptom.

När jag känner att jag blir väldigt irriterad (eller väldigt arg! - ibland är det endast just de två känslorna som kommer (stackars min sambo)) så övar jag på att stanna upp innan jag reagerar. Tänka efter vad som precis hände. Har jag rätt att visa min ilska? Eller är det kanske hormonerna som spökar? Ibland spelar det ingen roll, känslan måste ut! Och det är okej det med. Så länge man kommunicerar med sin omgivning både innan och efteråt om att det förmodligen är lite hormoner som surrar omkring i kroppen.

Men det mest frustrerande är ju när man faktiskt är sur över något, och har analyserat att det faktiskt är något att vara sur över - och den andra personen säger "Nu håller nog dina hormoner på!". Då får ni se på graviditetsmonster. Haha! Det är ju faktiskt inte bara hormoner som gör en på dåligt humör.

Men att stanna upp och ta några djupa andetag känner jag gör så enormt mycket nytta för mitt psyke och kropp. Känna efter i kroppen, känna andetagen, känna hur jag får mer syre och samtidigt lugnar ner mig lite. Nu kanske det låter som att det är jättelätt. Det är det inte. Det krävs mycket energi, och slutar ofta med tårar. Men det är OKEJ!

Jag har just nu väldigt svårt för att visualisera att det kommer en liten StressPT-bebis i vinter. Men samtidigt längtar jag så innerligt och kan verkligen inte sluta köpa bebissaker.

Hoppas ni vill följa denna resa! =) Jag kommer självklart att fokusera på vanlig stresshantering, mindfulness, motivation, osv. också!

Ha det fint ute i solen nu! Se till att dricka mycket vatten, andas djupa andetag och sitt mycket i skuggan!

 


Hur många har inte tänkt eller sagt en liknande mening förut? Jag har sagt den alldeles för många gånger. Senast igår!! Det är så vanligt, och jag hör människor säga det hela tiden. Om och om igen.

Man tar sig an mer och mer. Säger ja till saker utan att tänka efter. Den där känslan av "Gud, vad duktig jag är som gör allt det här" väger mer i den stunden. Att vara till lags. Få tusen saker gjorda. Checka av långa To-Do-listor. Vara upptagen. Ha många bollar i luften. Få komplimanger om hur duktig man är som gör allt. Aaaahhh - drömmen!

Inställd på att det bara är just nu. Om jag bara tar mig upp denna uppförsbacke så kan jag andas sen, och bara njuta av allt jag fått gjort.

HAH! Det blir ett beroende. Andra förväntar sig även att du kan ta dig an så där mycket sen. Det gick ju så bra sist. Så det flyter på. Och du fortsätter att känna att snart är det över, och jag kan andas då. Men den där "snart" kommer aldrig. Energin tar slut. Luften tar slut. Den där väggen närmar sig.

Det är dags att planera bättre. Att tänka på dig själv. Att ge dig själv kärlek genom att sätta gränser. Sluta tänka att det bara är tillfälligt. Är det verkligen tillfälligt?

Steg för att komma ur detta:

  • Tänk efter, är det verkligen tillfälligt?
    • Skriv ner hur, och vad, du har gjort de senaste månaderna.
    • När kändes det mycket?
    • Var det precis lagom någon gång?
    • Sa du ja till saker som du egentligen inte ville göra? Saker som tog massor av energi?
  • Planera din tid bättre
    • Lägg gärna till extra tid till varje uppgift (allt tar ju oftast längre tid än man tror)
    • Skriv in allt i en kalender som visar tider under dagen
    • Planera in raster och vilodagar! (speciellt dejter med dig själv där du får andas!)
    • Öva på att säga nej! (väldigt viktig punkt!)
  • Inse att du är duktig, smart och intelligent som sätter gränser!

Idag har jag haft en sån där dag då jag verkligen inte orkar göra något. Jag orkar det så innerligt lite att jag inte ens vill göra något - men ångesten i huvudet skriker till mig att jag verkligen måste ta tag i hela To-Do-listan, och rabblar upp ALLA konsekvenser. Men egentligen vill jag bara ligga under täcket, kanske kolla någon serie och sova här och där.

Mitt vanliga beteende vid dessa dagar har varit att försöka, försöka, försöka, kanske bryta ihop lite och sedan på kvällen ta tag i något i en sorts stress att få något gjort. Jag har slagit så hårt och så mycket på mig själv under dessa dagar att den lilla energin jag kanske hade när jag vakna är helt bortblåst.

Så nu för tiden när jag har en dålig dag, är sjuk, eller bara helt enkelt känner att jag faktiskt verkligen inte vill ta tag i något, då försöker jag acceptera att så här är det idag. Jag har en dålig dag, och det är okej. Jag behöver inte tvinga mig till något. Jag behöver inte slå mig själv eller pusha på för att komma igång. Det är mer ohälsosamt för mig att försöka tvinga igång något än att acceptera att läget är så här. Alla har dåliga dagar, och det är okej!!

Får man lov att acceptera att idag blir en dag på soffan, så kanske man kommer tillbaka hundra gånger starkare dagen efter - istället för att vakna upp dagen efter för att börja om samma sak.

Om ni känner igen er  så försök att vara lite snällare mot er själva. Det är okej att ta en 'sjukdag' när du känner att energin är bortblåst. Det är okej att spendera en hel dag på soffan och vila. Din kropp känner dig så otroligt bra och talar oftast om vad den behöver. Det är dags att vi lyssnar på den!

Vid en dålig dag:

  • Acceptera att du har en dålig dag
  • Försök att inte tvinga/pusha/slå på dig själv
  • Tänk efter: finns det något på min to-do-lista som jag faktiskt vill och orkar göra? Gör i så fall det roliga och skit i resten!
  • Vila
  • Säg snälla saker till dig själv
  • Kom ihåg att ALLA har dåliga dagar!
  • Tala om för dem i din närhet att du har en dålig dag, ofta känner andra igen sig och kan därmed finnas som ett extra stöd under dagen (plus att de förhoppningsvis lättare kan bortse från att man är lite mer negativ just denna dagen)
  • Lyssna på kroppen, vad försöker den säga egentligen?
  • Skriv dagbok/reflektera - kan det finnas något underliggande till varför min energi är bortblåst?
  • Försök att äta bra och ofta
  • Ta en promenad - rensa huvudet, få frisk luft, kolla in naturen, andas

s2Member®