Ditt egna reflekterande-arkiv - Stress PT
247
archive,category,category-ditt-egna-reflekterande,category-247,woocommerce-no-js,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,columns-3,qode-theme-ver-13.1.2,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.5,vc_responsive

Hej kära StressPT-följare!

Jag har haft lite svårt för att blogga på sistone. Jag vill gärna dra in lite personligt i denna blogg tillsammans med mina tips och tricks, men det har varit svårt på sistone då det mesta i mitt liv har handlat om bebisen i min mage och vi har inte riktigt varit redo för att berätta för världen. Men nu så! Jag är gravid!! Helt sjukt! Jag väntar mitt första biologiska barn.

Vår lilla familj växer.

Jag är endast i vecka 14 och har redan gått igenom en del komplikationer med både bebis och min kropp. Just nu mår bebisen så bra det bara går, men vi har fått reda på att jag är sjuk. Mer om det i ett annat inlägg. Är inte helt redo att prata om det än, men kommer definitivt att dela med mig - jag tror man blir sjukare av att hålla saker inne.

Men nu vill jag försöka blogga lite mer! Jag vill få in minst ett inlägg i veckan där jag fokuserar mer på graviditeten och hur det fungerar, men också försöka få in inlägg som handlar om vanlig stresshantering också. Det är ju så otroligt mycket som händer med kroppen under en graviditet, och jag har fått ta till väldigt många av de verktyg jag har lärt mig i stresshantering och mindfulness.

Jag har både djup depression, utmattning och humörsvängningar i mitt bagage, så att helt plötsligt få alla hormoner som kommer med en graviditet har inte varit det lättaste. Speciellt humörsvängningar är ju ett väldigt känt symptom.

När jag känner att jag blir väldigt irriterad (eller väldigt arg! - ibland är det endast just de två känslorna som kommer (stackars min sambo)) så övar jag på att stanna upp innan jag reagerar. Tänka efter vad som precis hände. Har jag rätt att visa min ilska? Eller är det kanske hormonerna som spökar? Ibland spelar det ingen roll, känslan måste ut! Och det är okej det med. Så länge man kommunicerar med sin omgivning både innan och efteråt om att det förmodligen är lite hormoner som surrar omkring i kroppen.

Men det mest frustrerande är ju när man faktiskt är sur över något, och har analyserat att det faktiskt är något att vara sur över - och den andra personen säger "Nu håller nog dina hormoner på!". Då får ni se på graviditetsmonster. Haha! Det är ju faktiskt inte bara hormoner som gör en på dåligt humör.

Men att stanna upp och ta några djupa andetag känner jag gör så enormt mycket nytta för mitt psyke och kropp. Känna efter i kroppen, känna andetagen, känna hur jag får mer syre och samtidigt lugnar ner mig lite. Nu kanske det låter som att det är jättelätt. Det är det inte. Det krävs mycket energi, och slutar ofta med tårar. Men det är OKEJ!

Jag har just nu väldigt svårt för att visualisera att det kommer en liten StressPT-bebis i vinter. Men samtidigt längtar jag så innerligt och kan verkligen inte sluta köpa bebissaker.

Hoppas ni vill följa denna resa! =) Jag kommer självklart att fokusera på vanlig stresshantering, mindfulness, motivation, osv. också!

Ha det fint ute i solen nu! Se till att dricka mycket vatten, andas djupa andetag och sitt mycket i skuggan!

 


Är det fler än jag där ute som känner att det verkligen behövs flera timmar till på dygnet? Kan gissa att det är en hel del.

Om jag fick välja så skulle jag behöva i alla fall:

  • 3 timmar till på natten, så att jag fick sova fler timmar.
  • 1 timme till på morgonen, så jag kan vakna i lugn och ro.
  • 3 timmar till på dagen, så att jag verkligen hann med allt på jobbet.
  • 3 timmar till på kvällen, så att jag hann umgås med familjen ordentligt.

Det blir ju bara 10 timmar till, så alltså 34 timmars dygn. Det är väl inte så mycket begärt, eller hur? Hur många extra timmar behöver du?

Men eftersom det inte riktigt funkar så, så måste jag verkligen planera varenda timme av min dag. Jag planerar till och med in spontanitet, för jag vill kunna va impulsiv - men jag måste då ha planerat in en glipa i kalendern. Sen får jag ju 'skylla-mig-lite-själv' som valt att vara egen-anställd, det blir lite mycket då.

Så här ser mitt schema ut just nu. Sedan har jag ett mer detaljerat dag för dag, som jag förbereder på morgonen eller dagen innan - eftersom så mycket kan ändras på jobbet eller hemma.

Min hjärna är som mest öppen för nya saker på eftermiddagen, så därför planerar jag in mest plugg där. StressPT är det roligaste av allt, så det behöver inte lika mycket tid, då jag gör roliga saker fortare och mer effektivt (plus automatiskt sitter med det på fritid!).

Dela gärna med er om ni har några tips på hur man får sin tid att räcka till! Alla är ju så himla olika, så det är intressant att se alla olika sätt =)


Skriv ner och reflektera över följande frågor. Skriv gärna ned dem i en dagbok/reflektionsbok.

  • Siktar du för högt på på hur ditt arbete ska vara på jobbet?
  • Fokuserar du på vad du inte har uppnått istället för vad du faktiskt har uppnått?
  • Anser dina kollegor att du siktar för högt med ditt arbete?
  • Är du rädd för att inte nå de förväntningar du själv satt på ditt arbete?
  • Är din självkänsla kopplad till hur du lyckas med dina karriärmål?
  • Arbetar du ofta sent, även om det betyder att du missar andra saker i ditt liv?
  • Skjuter du upp uppgifter för att du är rädd för att misslyckas eller för att du inte ska möta dina egna höga förväntningar?

Skriv, reflektera och fundera!

Att vara perfektionist kan påverka din stress en hel del. Och om din självkänsla även är kopplad till din perfektionism så påverkar det stressen ännu mer. Genom att bli mer medveten om hur du själv fungerar så kan du ta ett nytt steg i rätt riktning.


s2Member®