stress-arkiv - Stress PT
190
archive,tag,tag-stress,tag-190,woocommerce-no-js,ajax_fade,page_not_loaded,,qode-title-hidden,qode_grid_1300,columns-3,qode-theme-ver-13.1.2,qode-theme-bridge,wpb-js-composer js-comp-ver-5.4.5,vc_responsive

Jag har alltid varit inställd på att det är väldigt vanligt att må dåligt som gravid. Jag har varit riktigt inställd på det, men jag har ändå inte riktigt förstått. Eftersom jag redan normalt sätt har hormonstörningar som påverkar mitt mående så har jag vetat om att det med stor sannolikhet skulle påverka mig en hel del att vara gravid. Men jag förstod ändå inte riktigt, på riktigt. Tills nu.

Det jag missat att tänka på är hur mycket mående skulle påverka resten av mitt liv. Jag har ändå extremt tur som jobbar och studerar hemifrån. Men när det rör om i huvudet, illamåendet tar över, och kroppen gör ont så är det inte lätt att koncentrera sig eller ens ha energi till saker. Så malls sakerna på i bakhuvudet medan man vilar. Det tar energi ändå - även fast jag inte gör något, eftersom jag så gärna vill jobba eller plugga egentligen. Känns det igen? Man skippar att göra något som egentligen är viktigt för att man inte orkar/kan och så går det nästan lika mycket energi till att ha ångest över att man inte gör det. Så onödigt!

Dessa ångesttankar förstör bara ens mående mer. Kroppen säger till mig att vila och samla energi, och genom att må dåligt över det så sviker jag på något sätt mig själv. Det spelar ingen roll om man är gravid, är sjuk, skadad, har ont, är trött, osv. När kroppen ber en att vila, säger ifrån eller bara känns orklös så är det dags att vila. Och det är OKEJ!

Det är så vanligt att vi tänker "men alla andra klarar det..." eller något liknande. Men det är inte alls säkert. Det vi ser kanske är en fasad, och om vi fortsätter hålla upp fasader så går allting runt i cirklar, vi blir fasader inför andra och ingenting förbättras. Samtidigt som vi sviker oss själva på ett sätt.

Kanske blev ett lite flummigt inlägg. Detta inlägg är lika mycket för min skull som för er. Kände att jag behövde skriva en pepp som också gav mig pepp. Vi måste alla sluta ha skuldkänslor när vi lyssnar på våra kroppar! När vi lyssnar på oss själva!

Det är så ofta vi inte lyssnar på våra kroppar. När den är hungrig, när den är mätt, när den vill röra sig, när den vill vara still, när den mår dåligt, när den behöver vila, osv. Det är dags att ta några djupa andetag och lyssna.


Hur många har inte tänkt eller sagt en liknande mening förut? Jag har sagt den alldeles för många gånger. Senast igår!! Det är så vanligt, och jag hör människor säga det hela tiden. Om och om igen.

Man tar sig an mer och mer. Säger ja till saker utan att tänka efter. Den där känslan av "Gud, vad duktig jag är som gör allt det här" väger mer i den stunden. Att vara till lags. Få tusen saker gjorda. Checka av långa To-Do-listor. Vara upptagen. Ha många bollar i luften. Få komplimanger om hur duktig man är som gör allt. Aaaahhh - drömmen!

Inställd på att det bara är just nu. Om jag bara tar mig upp denna uppförsbacke så kan jag andas sen, och bara njuta av allt jag fått gjort.

HAH! Det blir ett beroende. Andra förväntar sig även att du kan ta dig an så där mycket sen. Det gick ju så bra sist. Så det flyter på. Och du fortsätter att känna att snart är det över, och jag kan andas då. Men den där "snart" kommer aldrig. Energin tar slut. Luften tar slut. Den där väggen närmar sig.

Det är dags att planera bättre. Att tänka på dig själv. Att ge dig själv kärlek genom att sätta gränser. Sluta tänka att det bara är tillfälligt. Är det verkligen tillfälligt?

Steg för att komma ur detta:

  • Tänk efter, är det verkligen tillfälligt?
    • Skriv ner hur, och vad, du har gjort de senaste månaderna.
    • När kändes det mycket?
    • Var det precis lagom någon gång?
    • Sa du ja till saker som du egentligen inte ville göra? Saker som tog massor av energi?
  • Planera din tid bättre
    • Lägg gärna till extra tid till varje uppgift (allt tar ju oftast längre tid än man tror)
    • Skriv in allt i en kalender som visar tider under dagen
    • Planera in raster och vilodagar! (speciellt dejter med dig själv där du får andas!)
    • Öva på att säga nej! (väldigt viktig punkt!)
  • Inse att du är duktig, smart och intelligent som sätter gränser!

Ofta när jag pratar om avkoppling och hur viktigt det är för vår återhämtning, så nämner jag att det är otroligt nyttigt med lite miljöombyte. Det behöver inte betyda att du åker iväg. Men bryt mönstret. Gör något annat. Är du mycket inomhus, gå ut i skogen ett tag. Är du mycket utomhus, lägg dig i soffan framför Netflix. Osv.

Förra helgen var det dags för min sambo, Mickes, födelsedagshelg. Han visste inte alls var vi skulle, utan bara att vi skulle vara borta torsdag-söndag. Jag hade t.o.m packat åt honom. Efter 8 timmars resa i bilen så var vi framme i Åre och han fick ett häfte på saker vi kunde göra där. Det jag insåg direkt är hur allt känns annorlunda när man reser bort. Jag har innan tänkt att det är för att man reser utomlands, men nu var vi kvar i Sverige - fastän det inte var riktig sommar än (det var sommar i mellersta Sverige, men inte i Åre, haha).

Denna bild här över kändes så overklig, även när jag faktiskt stod där och tog bilden. Så underbart fantastiskt.

Jag hade bokat en stuga på Åre Camping. När vi väl kom dit så visa det sig att jag bokat den minsta stuga jag någonsin sett. Bara en våningssäng, inget mer. Inget! Så jag frågade om vi kunde uppgradera oss, och det fick vi - utan kostnad! Så snällt. Så uppskattat! När det ändå stod tomt i en större stuga med kök. Rekommenderar Åre Camping rejält! Han som äger campingen driver även Äventyrligt - där det finns massa läskigt skoj att göra i Åre. Vi hade tänkt köra forsränning, men det var för mycket is kvar på vissa ställen.

Det var verkligen klockrent att passa på att boka stuga på camping under lågsäsong. Mindre folk, mindre pris - men ändå saker att göra - och gör underverk för själen! Åre är så otroligt vackert, så det rekommenderar jag starkt. Men håller man koll så kan man ju hitta skatter nära där man bor. Nära oss har vi Sörmlandsleden, som vi älskar.

Under torsdagen när vi kom dit var det 21 grader, så vi gick ner till sjön och grillade. Vi hade med oss vovven Hope, så klart.

Vi avgudar vattenfall, och har tidigare varit i Fulufjället där vi såg Sveriges högsta vattenfall. Så vi googlade lite på Åre och såg att det fanns två (!!) vattenfall. Så vi började fredagen med att besöka Ristafallet. Det regnade massor, så Hope var inte särskilt mindful under besöket. Men fint var det ändå. Och lite coolt att Ronja rövardotter ramlade i älven där 😉

Sedan passade vi på att ta in på SPA, Copperhill Mountain Lodge - vilket jag också rekommenderar. Nu hade vi otur med dimman från fönsterna, men var ändå riktigt fin utsikt. Sedan fick vi både billigare pris (pga av teknikstrul) och tillgång till deras privata område (pga barntimmar), så vi hade verkligen tur ändå. Riktigt flyt. Och åååh, så vi njöt och fyllde på med energi.

Efter SPAt så klämde vi in ett till vattenfall - Tännforsen, Sveriges största vattenfall. Så nu har vi inte bara sett Sveriges högsta, utan också Sveriges största. Check!
Ser ni vilken glad hund vi hade då 😉 

På lördagen bestämde vi oss för att vandra. Så vi kollade igenom alla vandringsleder som fanns och blev kära i Blanktjärn. För att komma dit var vi tvungna att köra ca 4 mil från Åre Camping, och sedan gå 6 km in i skogen för att hitta det. Det är alltså en sjö som är så otroligt genomskinlig att den är helt turkos. Sen alla bergen runt om, som fortfarande att snö på sig.

Så otroligt vackert. Vi tappade verkligen andan. Vattnet var så mycket turkosare i verkligheten. 

Vi var både väldigt nöjda med denna födelsedagshelg och resa. Väckte Micke på söndagen med tårta och sång, innan vi begav oss hemåt igen. Kände mig så lugn och utvilad, samtidigt som man hade träningsvärk från vandringen - som till hälften bestod av översvämmade stigar som vi fick klättra runt i flera omvägar.

Detta var den bästa avkoppling jag haft på länge! (och då var jag ändå i Thailand nyligen, haha - solen tog min energi där, det gäller att anpassa avkoppling efter hur man själv fungerar!)


I fredags la jag ut ett inlägg på Facebook och Instagram där jag utmanade alla att göra MINST 2 saker under helgen som man tycker är roligt! Jag själv kollade på Netflix under fredagskvällen, gjorde en lyxig frukost på lördagsmorgonen (se bild), tog en flera timmars lång vandring i skogen med sambon och gick ut med vänner på en öl i helgen. Fantastiskt helg!

Jag vill verkligen knuffa på detta då det är så otroligt viktigt för sin stresshantering att faktiskt planera in saker i ens liv som man själv tycker är kul. När vi blir vuxna, hänger med flera andra människor, kanske har partner och barn att tänka på, så är det lätt att man kompromissar mycket om aktiviteter som ska göra, eller att det finns massor av måsten på to-do-listan - och då hamnar man lite åt sidan med sig själv. Då kan stressen börja växa inom en.

Så nu är det fanemej dags att vi börjar bli lite mer egoistiska (på ett positivt sätt)! Planera i dejter med dig själv där du faktiskt gör saker som DU tycker är roligt, kul, underhållande, energifyllande, egoboostande, kravlöst och/eller underbart! Under dessa dejter ska du inte behöva kompromissa med andra, utan det ska vara DU som bestämmer innehållet. Dejten ska gärna göras själv också, så att du faktiskt ger dig själv tid och självkärlek.

Om du har svårt för att komma på saker så brukar jag rekommendera att steg 1 är att sätta sig ner med papper och penna och skriva ner vad du faktiskt tycker är roligt att göra. Sedan kan du då gå tillbaka till denna lista när du planerar in dejter med dig själv. Jag rekommenderar att du har minst 1 dejt varannan vecka med dig själv då du gör minst 2 saker samtidigt eller efter varandra, från denna lista. Denna dejt tycker jag bör vara minst 2 timmar lång. Jag menar verkligen MINST! Denna tid ska handla om dig och om att göra livet lustfyllt tillsammans med den som alltid finns vid din sida - DU!

Lite tips på saker som kan finnas på denna lista:

  • Kolla på serier/film
  • Äta godis
  • Ta en promenad
  • Sova
  • Lyssna på musik
  • Lyssna på ljudbok
  • Läsa
  • Klappa djur
  • Få massage
  • Träna
  • Baka
  • Hoppa studsmatta
  • Yoga
  • Meditera
  • Sitta i solen
  • Sola solarium
  • Bli sminkad
  • Testa sminkningar på sig själv
  • Lägga ansiktsmask
  • Göra eget spa hemma
  • Sy
  • Sticka/virka
  • Plantera växter
  • Sitta i skogen
  • Skriva
  • Lösa korsord
  • Spela mobilspel
  • Ringa en vän
  • Laga mat
  • Sträckkolla en hel serie på en gång
  • Måla
  • Lära sig ett nytt språk
  • Ta en webbkurs
  • Gå på workshop/föreläsning

Skriv ner dina roliga saker och gå sedan in i din kalender nu och boka in en dejt med dig själv!


Ett problem som jag själv haft i många år, men som definitivt har blivit bättre ju äldre jag blivit, är hur jag pratar med mig själv. Den där rösten i huvudet som man hör hela tiden. Ibland går den att ignorera, men jag tror ändå att man på något sätt uppfattar vad den säger - speciellt när rösten är elak. Enligt studier så handlar ca 52% av dygnets tankar om en själv, och 95% av dem sägs vara negativa. Hur sjukt!? Man är ofta elakare mot sig själv än mot andra, fastän man borde se sig själv som sin bästa vän. Du är ju ändå den som du verkligen ALLTID måste leva med.

Jag övar väldigt mycket på dessa tankar. När det kommer jobbiga tankar så försöker jag nu för tiden att tänka "Hej, välkommen! Du är lite larvig, men du får självklart vara här ändå." Sen diskuterar vi lite tillsammans om varför den tanken kom. Utan att döma. Alla tankar är välkomna. Precis som alla känslor är välkomna. Den bästa övningen enligt mig är att ibland sätta sig ner och skriva ett brev till sig själv. Så här kommer ett jag skrev nyligen till mig själv:

Kära Jonnah,

Jag skriver detta brev till dig för att visa att jag fortfarande bryr mig om dig, fast jag är du. Jag tänkte att det var dags att visa att jag är din bästa vän, nu och för alltid. För du, jag, gör ju alltid allt för att vara ditt bästa jag.

Igår var du lite elak mot mig, och som du märkte så fick det mig att reagera i kroppen. Så klart var inte allt ditt fel, men det blev ju inte bättre av dina hårda ord. Tiden försvann ifrån dig, vilket gjorde dig stressad, irriterad och lite tanklös - vilket skapade fel. Det är mänskligt. Helt okej. Det blir så ibland. Ingen dog. Ingen blev arg. Ingen påverkades egentligen alls förutom du själv. Så egentligen var det ju lite onödigt att bli så upprörd, eller hur?

Det är ju egentligen så lätt att vara snäll mot mig, samtidigt som det är jättesvårt - jag vet! Jag om någon vet. Men det är okej. Jag förlåter dig alltid, med förhoppning om förbättring. Det är inte bara dina ord som gör ont, utan tonläget. Så jag skulle uppskatta om rösten blev lite snällare. Det skulle underlätta massor! Tack!

Allt är inte mitt fel. Allt är inte ditt fel. Du gör det bästa du kan, hela tiden. Fortsätt så! Du gör det du vill göra. Fortsätt så! Men bli inte elak mot mig när det känns jobbigt. Det blir inte bättre då. Det är okej att det känns jobbigt. Det är okej att ha dåliga tankar. Så länge du inte har dåliga tankar om mig under längre stunder. 

Du är bäst! Jag älskar dig.

Puss o Kram - Du, jag


s2Member®